Att påbörja en fertilitetsbehandling kan vara en omtumlande upplevelse för vem som helst. När behandlingen dessutom involverar donerade könsceller tillkommer ytterligare en dimension av känslomässiga och etiska överväganden. För samkönade par är detta ofta en planerad del av processen, men för andra kan beslutet att gå vidare med donationsbehandling komma efter en lång och emotionellt påfrestande resa, präglad av hopp, förväntningar, besvikelser och sorg. I dessa situationer kan professionellt stöd vara ovärderligt.
Baserad på intervjuer med leg. psykoterapeut Teresia Hemåker
Möt psykoterapeuten Teresia
Teresia Hemåker är legitimerad psykoterapeut med lång erfarenhet av att arbeta med par och individer på deras väg mot föräldraskap med hjälp av donationsbehandling. Hennes arbete handlar inte bara om att stödja patienter genom en potentiellt utmanande resa, utan också om att förbereda dem för att bli föräldrar. Här delar hon med sig av sina insikter och vad som väntar dem som funderar på att ta detta steg.
Förlust och förändring – en vanlig reaktion
För många innebär beskedet att de inte kan använda sina egna könsceller en känsla av förlust och en form av kris. Det är en verklighet som kan vara svår att bearbeta. “Det innebär att förlora en framtidsbild, och det är viktigt att ge sig själv tid att sörja den förlusten för att kunna öppna sig för andra alternativ,” säger Teresia. Detta kan väcka oro för vilka känslor som kommer att uppstå gentemot barnet, hur barnet kommer att se ut, och hur omgivningen kommer att reagera. Men att möta och reflektera kring dessa känslor är nödvändigt för att kunna läka och gå vidare.
Förberedelse inför föräldraskapet
Att förbereda sig för att ta emot donerade könsceller handlar om mer än att bara förstå de medicinska aspekterna. Det är en psykologisk process där par eller individer uppmuntras att utforska sina föreställningar, rädslor och sin längtan. “Att förbereda sig inför att bli förälder innebär alltid att förbereda sig på en förändring vi inte vet så mycket om,” förklarar hon. “Det bästa sättet att förbereda sig är att prata om sina föreställningar och farhågor, och att försöka öppna upp sig för det okända.”
Under samtalen fokuserar psykoterapeuten på att hjälpa blivande föräldrar att utveckla sin egen unika föräldraroll. “Det finns ingen mall för hur en mamma eller pappa ska vara. Det handlar om att hitta och utveckla sin egen unika mamma- eller papparoll och känna sig trygg i den,” tillägger Teresia.
Den psykologiska utredningen
Alla som söker fertilitetsbehandling får svara på frågor om sin förmåga att ta hand om ett barn. Vid donationsbehandling tillkommer dessutom en psykologisk utredning, en så kallad särskild prövning, som syftar till att säkerställa att barnet kommer att växa upp i en trygg och kärleksfull miljö. Den särskilda prövningen består av två (eller fler) samtal om barnperspektiv, föräldraskap och donation. Samtalen brukar hållas med ensamstående, med par gemensamt och med varje make, sambo eller registrerad partner för sig.
Socialstyrelsens nationella kunskapsstöd ligger till grund för den särskilda prövningen, där barnets bästa står i centrum. Kunskapsstödet lyfter fram betydelsen av en trygg och stabil uppväxtmiljö, där faktorer som fast boende, ekonomisk stabilitet och ett närvarande socialt nätverk spelar en viktig roll. Föräldrar förväntas ha reflekterat över sin relation till donatorn och vara redo att berätta för barnet om dess genetiska ursprung i tidig ålder, samt respektera barnets rätt att välja om det vill ha kontakt med donatorn i framtiden. För ensamstående föräldrar är det särskilt viktigt att ha ett starkt och pålitligt stödnätverk, både känslomässigt och praktiskt, för att barnet ska få en trygg och stabil uppväxt.
Att hantera oro och etiska frågor
Det är fullt förståeligt att känna press eller nervositet inför dessa samtal, då man ställs inför en granskning i vad som för många är ett av livets viktigaste beslut. För många par och individer ligger dessutom en känslomässigt utmanande resa bakom dem, präglad av oro, förluster och osäkerhet efter tidigare utredningar och behandlingar. Samtidigt kan samtalen under den särskilda prövningen ge en värdefull möjlighet att reflektera över sina känslor, få stöd och stärka sin beredskap inför det kommande föräldraskapet.
För vissa kan tanken på att diskutera sitt förflutna under en utredning kännas skrämmande. Men Teresia understryker att alla människor går igenom svåra perioder, och att det är en naturlig del av livet. “Det viktiga för mig är att de jag möter kan berätta om och sätta ord på vad de har varit med om,” säger hon. ”Det viktiga är att vi har förmågan att ta oss ur svåra perioder när vi hamnar i dem, och att efterfråga och ta emot hjälp när vi behöver den.” Här handlar det inte om att visa upp någon slags idealbild av sitt liv, utan snarare att visa att man kan förstå och reflektera över sina erfarenheter på ett meningsfullt sätt.
Etiska frågor, såsom anonymitet och relationen till donatorn, är centrala under samtalen. Att balansera barnets rätt till kunskap om sitt genetiska ursprung med donatorns rätt till integritet är en delikat fråga, men barnets perspektiv sätts alltid främst. “Det kan vara svårt för blivande föräldrar att inte få någon information alls om donatorn, men det är barnets rätt att både få och neka sådan information,” förklarar hon.
Det är ovanligt att den särskilda prövningen leder till avrådan från behandling, men i vissa fall kan par eller individer uppmanas att vänta en tid innan de går vidare. Detta kan exempelvis ske om du nyligen återgått till arbete efter en längre tids sjukskrivning, nyligen träffat din partner, eller nyligen genomgått en separation.
Stöd längs hela resan
Stödet under fertilitetsprocessen är omfattande och sträcker sig över hela resan, från förberedelser inför behandlingen till vägledning efter att barnet har fötts. “Jag erbjuder stöd genom hela processen, både inför, under och efter en graviditet,” berättar Teresia. Hon betonar att hennes dörr alltid står öppen, även flera år efter behandlingen, till exempel när det blir dags att berätta för barnet om dess ursprung.
Det är också viktigt att partnern, om en sådan finns, får det stöd som behövs. “Många gånger kan en partner känna sig utanför eftersom det inte är deras kropp som genomgår behandlingen,” påpekar hon. “Därför är det viktigt att även deras känslor och farhågor tas på allvar.”
Att möta sociala stigman och samhällsuppfattningar
Trots att samhället har blivit mer öppet och accepterande, kan det fortfarande finnas sociala stigman kopplade till fertilitetsbehandling med donerade könsceller. “Blivande föräldrar kan känna sig trygga kring donationsbehandling, både i relation till sig själva och till det ofödda barnet,” förklarar Teresia. “Men jag brukar också prata om att det kan finnas en omgivning som ställer frågor eller har synpunkter utifrån konservativa uppfattningar eller okunskap.”
Därför är det viktigt att de blivande föräldrarna känner sig rustade att hantera sådana situationer. Ett sätt är att vara öppen och tydlig med sin närmaste omgivning, vilket ofta kan leda till att man känner sig tryggare och mer förstådd.
När det gäller att berätta för familj och vänner om att man använder donerade könsceller handlar det om att göra det som känns rätt för en själv. “Det viktigaste är att berätta det man själv vill berätta,” råder Teresia. Hennes erfarenhet är att de flesta känner sig trygga med att låta sina närstående veta, så att de kan få det stöd och den förståelse som behövs under och efter processen. Man kan också överväga att ansluta sig till nätverk med andra i liknande situationer för att utbyta erfarenheter och insikter.
Att mötas med värme och trygghet
För den som står inför sitt första möte finns inga krav på att komma förberedd med några särskilda insikter eller genomtänkta svar. Det enda du behöver ha med dig är din legitimation och en öppenhet inför att diskutera frågor om barn, föräldraskap, dina livserfarenheter och din nuvarande livssituation. Teresia och hennes kollegor finns där för att möta dig precis där du befinner dig.
Kom ihåg att denna resa, hur utmanande den än kan vara, också är full av hopp och nya möjligheter. Stöd kommer att finnas där för dig hela vägen. Från det första mötet, genom varje steg, tills du förhoppningsvis står där med ditt barn i famnen – och kanske till och med långt därefter.
“Varmt välkomna!” avslutar hon.
