Baserad på intervjuer med Stina Järvholm – Småmirakel.se
Vi frågade experten Stina Järvholm om vad hon har lärt sig av sina många möten med ofrivilligt barnlösa par och individer genom åren.
Hon har 20 års erfarenhet av reproduktionsmedicin på Sahlgrenska i Göteborg. I sin nuvarande roll som universitetssjukhusöverpsykolog varvar hon forskning med klinisk verksamhet och hon har svårt att komma på vad som skulle vara mer meningsfullt att ägna sin tid åt.
Orosmomenten kan vara många, både inför och under en graviditet. Till en början kan det vara lätt att tänka att den största utmaningen är att bli gravid. Men för många är det då som den känslomässiga berg- och dalbanan tar fart på riktigt, inte minst för den som tidigare har varit med om missfall.
Psykologiskt kan det vara väldigt svårt att orka och då handlar det ofta om att titta på det här med stödstrategier och omvärldsfaktorer. Det är vanligt att man säger till mig att man hellre hade velat vara sövd under den här tidiga perioden av graviditeten, vilket säger något om hur oerhört påfrestande det kan vara. När det kommer till stöd så tror jag inte att man ska försöka leta efter några perfekta lösningar, för det blir bara ytterligare en stress i sig. I stället kanske man får gå andra vägar med tanken och tänka att man nästan måste schemalägga sådana aktiviteter som man normalt sett brukar må bättre av, även om man inte får ut någonting av det just i stunden.
Men även om man nyligen har varit med om ett missfall tycker inte Stina att man ska vänta för länge med att göra ett nytt försök.
Jag tror inte riktigt på tanken om att man kan läka mentalt innan man är redo för att utsätta sig för det igen. För det är helt rimligt att man får ångest av tanken att behöva gå in i nya graviditetsförsök när man tidigare har drabbats av missfall. Det är psykets sätt att varna en om att man inte mådde bra senast och att man riskerar att hamna där igen. Men då behöver man hjälpa sig själv att komma över den tröskeln, trots att man egentligen inte orkar. I dessa fall brukar man kunna få bra stöd av sin läkare och barnmorska. Ibland orkar man köra på direkt, och ibland kan man vara i ett läge där man känner för att backa ett steg och låta annat få utrymme i stället. Men jag tror att man ska försöka undvika att ta på sig ansvaret att tänka att det skulle finnas någon slags optimal tidsperiod för att samla in ork igen, för det har inte jag sett att det gör.
